Telefonterror

 
Där ligger jag i godan ro - trodde jag - nedanför mänschans säng så att hon har nära till hands att klappa mig om andan faller på. Vad tror ni händer? Jo, inte är det nån "anda" som faller på utan det är hennes telefon! Mitt i planeten på mig. Inte bara en gång, nähä två gånger. Ska det fortsätta så här, då flyttar jag ut. .
 

Vårdat varumärket

Och ni har undrat var jag hållit hus sen sist? Jag har vårdat mitt varumärke som svansviftande rumänsk fd gatuhund. Men om sanningen ska fram så har jag aldrig gått på stritan. Råkade bara bli född hos nån olämplig snubbe. Så ska prata olycklig barndom har jag en del att komma med. Numera är jag välintegrerad lapplänning som tar min uppgift som husets vaktpost på fullaste allvar. Ingen smyger sig in här, mig ovetandes.

 
 
 
 
 

Var är hon??

Igår hörde jag hennes bil och hoppades, hoppades att hon kommit hem igen. Men nähä, det var bara bilen och husse. Hur kan hon göra så här mot mig?

Gömt och glömt

Trots att jag jobbat o slitit som en iller, lyckades jag inte helt gömma det här benet. Hoppas ingen mer än jag upptäcker det.




Jag bevakar mina gömställen, som en hök.


Har ett gömställe till mig själv också, under kanoten. Perfekt för en tupplur mellan bevakningsuppdragen. 

Kärleken kom, kärleken gick

Sashas matte har hittat kärleken, tagit Sasha med sig o flyttat. Nu har jag ingen att leka med längre. Tack Sasha för att du fick mig att upptäcka leken.





Du tog din uppgift på fullaste allvar, annat kan jag inte påstå. Du får gärna komma och hälsa på nån gång!

I centrum


Nånstans i mitten kan ni skymta mig, dvs i centrum av bilden. Alltid något.



Våren är här, vi är ute i sommarstugan, där vi får vada i gyttja. Så fort man kommer in för att ta sig en tupplur blir man föst ut i duschen. Allt har en baksida, som synes.

Mina julklappar

Jag fick en julklapp av Ada, Julle o Sasha, den åt jag upp igår. Av stormatte o storhusse fick jag också en julklapp. Den åt jag upp innan julklappsutdelningen.

Det har varit så kallt på sistone så jag ligger helst hemma, har det luuugnt o skööönt o smälter maten.

Skulle väl passa på o tacka för julklapparna också. Tack för julklapparna!

Jag - en simulant??

En otäck sak hände mig igår på kvällspromenaden. Jag blev benlös på mitt vänstra bakben. Det gjorde ooont! Kändes faktiskt som om det var nåt allvarligt o gick inte över på flera tim. Husse klämde o nöp o sträckte o kunde inte hitta nåt fel, men han är väl ingen hunddoktor. Egentligen skulle jag ha behövt - krävt - specialistvård.  

Sen gick det över. Egentligen alldeles för fort för det var skönt att bli ompysslad lite extra.




Mitt tand- o leverstatus

är alldeles utmärkta frånsett lite höga levervärden, påstås det. Det påstås också att jag behöver gå ner i vikt. Phffyh! Detta är inte övervikt, det är pondus! Som jag tidigare påpekat.  Förresten har jag redan gått ner litegrann o jag är som sagt mån om min approach.

Efter tandstensskrapningen lyser garnityret numera som fullmånens en midvinterkväll.  

Jag blev lite vimsig i plymen av den där sprutan men man får väl stå ut med en del om man är mån om approachen, som sagt.


Morgonstund har guld i mun

Jag gillar tidiga mornar, halvfyra-tiden är en bra tid att gå upp tycker jag, nu när det är sommar i alla fall. Tyvärr är jag ensam om att tycka det. Man får tjata o tjata o tjata sig fördärvad innan nån kravlar sig upp o släpper ut mig.

En tur i skogen är inte så dumt heller ... tjohoo, livet är en fest!


Flyg o far

Idag såg jag årets första fluga. Den var illa ute, det var på vippen att jag norpade den. Bäst dom håller sig undan, för jag är snabb som en iller på dom där flygfäna. Som jag avskyr av hela mitt hjärta, hela min själ, hela mitt jag.
På sommaren har jag min koja att krypa in i, då kommer dom inte åt mig. Hihi, tji fick dom.



Mitt nya liv

En ny era har börjat. Min pensionärstillvaro tog ett abrupt slut. Nu följer jag morsan till jobbet vareviga dag. Häckar inne på hennes kammare  på farsans jobb. Jag har slutat kalla dom för "människor", såna finns det ju gott om. Men man har bara en morsa o en farsa.

Å igår fick jag följa med till stallet med hästarna. En riktig pärs för det fanns en snorunge där, som hoppade o skuttade o for omkring o jag hade allt schå i världen att hålla mig undan. Jag begriper mig inte på såna där tonårsjäntor. Tänk att man inte är nån festprisse, va! Tänk, att man har vuxit ifrån sån där stojande, va!  Man vill ta det lilla lugna, trampa omkring i tassarna på Tina, sniffa efter ev äckliga matrester i skogen, gräva lite i snön. Softa.

Jag somnade i bilen, liggande tvärs över Tina.

Hur länge ska detta fortgå?

Onödigt

Tina har varit hos veterinären och fixat garnityret. Hon hade en lös tand, med infektion, så den tog han bort. Sen har han putsat o filat o skrapat. Hon fick penicillin också för hon har blödande tandkött. Uäähh, hur sköter hon sina tänder?

En hel timme, nästan höll han på. Så nu ska hon väl gå omkring o flina o visa upp sitt nyputsade garnityr för hela stan. Eller åtminstone för mig. 




Människan säger att nästa gång är det min tur. Tycker inte det är nödvändigt. Ni ser själva. Det är väl inge' fel på dom här gaddarna?

Släktträff 2

Hon är inte så dum, den där Mia - min rasrena släkting, på långt, ja väldigt långt, håll såklart. Hon börjar fatta att jag behöver gott om tid och öppna landskap för att komma igång med lekar. Jag har ju bara lekt (inte så bara egentligen) med Sasha förut o hon är ju pytteliten jämfört med den här saken å det var så länge, länge sen, så jag nästan glömt hur man gjorde.

Men vi kom igång, Mia o jag, vad vi hade roligt, ujujuj. Jag blev helt vild, helt galet schukt kul. Å människan hängde som en trasa efter Tina för hon skulle hänga på, Tina menar jag, men satt ju fast i det där snöret med handtag. Stackar'n. Men jag såg nog, hon tog igen det när vi kom in i köket.

Nu vilar jag upp mig inför morgondagen. Jobbet väntar som vanligt.


Mer än 1000 ord

SOM SAGT ...







Måste vila lite, o snoffsa upp mig





Sådärja. Blev riktigt bra om jag får säga det själv. Ingen annan lär väl göra det ...


RSS 2.0