Calle Kamphund

Brorsan har också gått o blivit invandrare i Sverige. Vi bor i var vårt Stockholm, han där o jag i Lapp-Stockholm. Syrran har flyttat till Italien.

För övrigt har jag blivit brädad av ett vitt snöre. Sacha leker numera bara med den där vita repstumpen som sitter fast i Ada. Min uppenbarelse är inte det minsta snörlik. Min vikt har precis som vädret "stabiliserat sig". Oavsett vilket väder det är.

Pep iväg o hälsade som hastigast på Hessu o Lordi i eftermiddags. Dom är hemma nu igen. Jahapp. Det är väl mer intressant för Tina än för mig, men hon har varit lite ouppmärksam idag. Tror hon är sympatibakis med husse.

Igår träffade jag slyngeln Sigge, vi hade kul vi också. Faktiskt så kul så jag är lite utmattad idag.

Himlars, i morgon ska jag upp på vågen igen. Jag är säker att jag gått ner jättemycket. Som jag svultit. Som jag motionerat. Som jag avstått ... gäääsp så trött jag är.

Jag har slutat med medicinerna. Mitt öra är nästan helt läkt. Kontrollvägning visade +2 hg. Faan också. Jag som nästan svultit ihjäl mig. Det är min absoluta övertygelse att det var nåt fel på vågen. Eller också var det inom felmarginalen. Allt som inte stämmer med ens egen uppfattning om hur saker o ting ska vara,  befinner sig ALLTID inom felmarginalen.

Jag har gått en lång eftermiddagspromenad ensam med matte. Tina fick stanna hemma, hon bara sinkar mig. I morgon ska jag träffa Sasha, hoppas hon kommer ihåg mig. Julle o Ada blindstyre också. Jag glömmer i alla fall inte den senare, det är då säkert.

Hessu o Lordi har hälsat ingående på mig o dom gjorde det hur gentlemannamässigt som helst. Det var faktiskt JAG som var den intressantaste av Tina o mig. För ovanlighetens skull.

Övrigt av intresse? Tja, att jag är lite dålig i magen kanske. Plus att jag vill bli fotograferad snart. Är man fotogenique så är man.  Varför undanhålla omvärlden min vackra fysionomi?

... var är du? Det blev så tyst o stilla här, ingen som nafsar mig i halskragen, ingen som slår kullerbyttor framför näsan på mig, står på huvudet eller gör saltomortaler?

Poem till Sasha
Att din vänskap ha fått  
gjorde mig gott.
Varför måste du gå?
Jag saknar dig så.
Det var ju vi två.


Calle

Här har dom också fått för sig saker, att jag är av nån speciell ras. På kursen kallade fröken mig för "den där mini aussien". Då blir man ju nyfiken. Så här ser en sån valp ut.  Rätt gullig måste jag säga.




En vuxen tik,  lite rund om magen, kanske? Hon verkar också ha lätt att lägga på hullet.  Fast jag är ju karl, så på mig blir det bara muskler. Det som inte är muskler är pondus.



Det här skulle nästan kunna vara jag. Fast det är det inte.



Egentligen är jag rätt nöjd med att vara den jag är. Rumänsk glädjespridare, arten Salig Blandning.



Hoppas mina läsare är lika skarpsynta som min sällsynta rasblandning.

Har rest bort ett tag. Kontakta Tina om det är nåt viktigt.

Dags för kvällspinket, har inte tid att blogga.

Nåt väldigt intressant utspelade sig idag. En för mig totalt okänd herrkarl har uttryckt sin förtjusning över min speciella uppenbarelse. Han ville veta vad det var för ras på mig o från vilken kennel jag kom. Han skulle ta sig en närmare titt på mig sen, men jag är inte till salu! Inte för pengar o inte för annat heller.

Den ras jag tillhör är väldigt speciell, den lär knappast upprepa sig  nån fler gång i världshistorien, inte i den här skepnaden i alla fall. Däremot finns det många varianter av den speciella rasen "Rumänsk glädjespridare", som varmt kan rekommenderas.



Jag var ute o promenixade med Julle o Sasha igår. Julle sprang nästan över mig o inte så mycket som det minsta morrmorr kom över mina läppar ... Dessutom visade jag att jag håller på att morska upp mig genom att springa omkring alldeles på egen hand. Så småningom kanske jag blir så modig så jag kan räkna med att få medalj för visad tapperhet i fältpromenad. Tills vidare nöjer jag mig med ett rött hjärta.

PS: Hundpratardamen sa att jag kände mig  "utvald". I sanning, så är det.

Skönt att vara hemma igen o krulla ihop sig efter att ha plaskat omkring i regnpölarna.

Upptäckte på kvällspromenaden att Sasha hade samma klädsamma outfit som Tina o jag. Mörk brunröd oljerocksmodell. Mycket klädsam, som sagt.

Matte säger att jag snarkar. Gör jag INTE, jag andas bara lite tungt. Om jag mot förmodan skulle snarka till, så är det bara för att förstärka manligheten.