Calle Kamphund

Det är så konstigt, det bara töar o töar. Fortsätter det så här försvinner väl det lilla som vi har kvar också. Annat var det förra vintern, då var det så här. Det är väl vaktmästar'ns fel, förstås.




Det är en främmande karl (för mig i alla fall) här i huset, jag måste bara säga ifrån, på skarpen. Å när jag gör det då får jag rumsarrest o åker in i kojan o människan hänger ett skynke för så jag ser absolut ingenting. Men jag HÖR. Får jag inte skälla kan jag väl morra. Mig lurar ingen. Jag vet att han är där.

Jag vaktar  bara på mina människors säkerhet, ska det vara så svårt att förstå? Jag funderar på att bilda vaktbolag. Tina går in i modellbranschen o jag blir hennes bodyguard.

Det här börjar likna en fjällvandring. Man är upptagen av det mest elementära, ätandet o skitandet. Detta enligt hörsägen o VANLIGTVIS trovärdig källa.

Jag har alltså spytt o haft rännskita idag. Jag anser att det var av ren solidaritet med en viss väninna. Nån här i familjen påstår att  det beror på att jag stoppat i mig egna rester. Skulle jag! Snudd på ärekränkning. Fast i natt fes jag, tyst.  Men som det doftade ... mmmm.

Lyckligtvis har inte mina magbesvär haft menlig inverkan på aptiten. 

Jag har också fått en julklapp, samma som Tina. En prinskorv, en köttbulle. I say no more ...



Under bordet fick jag av någon, (inga namn) skinka, rostbiff, sill, köttbullar, pastej, sylta. Jag tar gärna emot saker under bordet ...  Vill nån sticka till mig nåt, lite diskret sådär, gärna för mig. Jag tiger som muren, avslöjar ingenting. På det lämnar jag mitt hedersord, som gentleman.

För övrigt är det idag precis ett år sen det började, det som skulle göra mig till Calle Kamphund.

Inte ett enda paket som det står Calle på. Fast jag varit snäll hela året.

Min människa är hemma igen, sen i måndags.  Hon kråmade sig o gjorde sig till men jag höll mig på min kant, jag. Tänkte att hon skulle få sig en tankeställare.

Mimmi heter en av mina senaste kvinnliga bekantskaper. Hon är Cavalier King Charles och en riktig goding som jag får hälsa på hur lätt som helst, hon låter mig nosa både bak o fram o hon luktar JÄTTEGOTT! Vi kommer så bra överens, tycker jag, för hon är inte ett dugg framfusig. Hon bara står där o sen jag nosat i två sekunder går vi åt var sitt håll. Jag ägnar en sekund åt vardera änden, så att säga.

Gentlemän emellan,  man vill ju inte att damerna ska falla pladask heller, då blir det ju ingen tid till själva uppvaktningen, visst är det så?

Tror jag skulle vilja kära ner mig i nån. Men vem? Jag känner inte så många damer i lämplig ålder.

Iris har jag adopterat som moster åt mig, så det går inte. Dessutom är åldersskillnaden för stor.




Bombnedslaget Vilda har frågat chans på mig förut en gång. Då var jag så blyg så jag sprang undan hela tiden, så det blev ju ingenting. Inte törs jag fråga henne nu.



En som jag skulle kunna fråga är Sacha. Vi träffades flera gånger i höstas men hon såg mig knappt, hon bara sprang o letade pinnar i skogen. Hon verkar lämplig i formatet, inte så stor i maten tror jag, motionerar gärna o så är hon invandrare hon också, från samma land dessutom. Som alla kan se är hon söt också.



Jag kanske ber Tina fråga chans åt mig.

Här har dom också fått för sig saker, att jag är av nån speciell ras. På kursen kallade fröken mig för "den där mini aussien". Då blir man ju nyfiken. Så här ser en sån valp ut.  Rätt gullig måste jag säga.




En vuxen tik,  lite rund om magen, kanske? Hon verkar också ha lätt att lägga på hullet.  Fast jag är ju karl, så på mig blir det bara muskler. Det som inte är muskler är pondus.



Det här skulle nästan kunna vara jag. Fast det är det inte.



Egentligen är jag rätt nöjd med att vara den jag är. Rumänsk glädjespridare, arten Salig Blandning.



Hoppas mina läsare är lika skarpsynta som min sällsynta rasblandning.

Kan hon, kan jag. Tina alltså, som sover i egen bädd, i biblioteket, gud så pretentiöst. Biblioteket! Enligt min mening ett rum för det överblivna. F'låt Tina, det var inte riktat mot dig.

Det gick inge' vidare. Min plan var att sova på vardagsrumssoffan i natt, så jag knölade ihop pläden o rullade ihop mig. Tänkte att det skulle vara ett led i min frigörelseprocess, ett steg på min vandring till en självständig o mogen individ. En baktanke var också att nån skulle sakna mig.

Kan bara säga att dom hann aldrig. Efter 2 min var jag tillbaka i sängen, längst ner vid fotändan. Sen har jag vandrat upp o ner mellan fot- o huvudända hela natten. Har provat alla möjliga sovställningar, på människan, bredvid människan, intill, nedanför, ovanför. Jag ville bara försäkra mig om att hon skulle se att jag verkligen fanns där.




Jag gjorde i alla fall ett försök. Jag får göra ett nytt en annan gång. Först ska jag vila ut. Det tar på själsligt att mogna.

Jag ska bli avmaskad. Dom säger att det är för säkerhets skull o för att jag inte är så kräsen av mig. Ack ja. Vad allt ska inte en invandrare behöva stå ut med.



Jag har tränat Sitt, Sitt kvar, Ligg, Ligg Kvar, Leta och Kryp. För säkerhets skull tar jag allt på en gång. Ju snabbare beslut desto tidigare fika godis.