Calle Kamphund

I morgon kommer Sasha! Äntligen. Jag förbereder mig med att ladda upp mentalt, gör inre bilder av hur vi leker o jagar varann. Tankens kraft ...

Det tar på, jag fortfarande helt utmattad. Är väl ovanan kan jag tro. Har aldrig nånsin i hela mitt liv blivit så uppvaktad. Allra minst av en sån charmerande varelse som det här lilla kärnkraftverket. Jag undrar vad det är hon ser hos mig? Mitt utseende? Kanske. Min charm, näe knappast. Den lär vara obefintlig. Mitt svårmod? Min melankoli? Jag tror hon ser till mitt inre, in i min själs dunkla djup o där finner att jag inte alls är så tillknäppt. Hon letar efter de rätta knapparna.

Sasha, fortsätt leta är du snäll!

Det tar på krafterna att roa sig. Jag här helt slut. Energiknippet Sasha har fullständigt sugit musten ur mig. Begriper inte hur en sån där liten sak kan rymma så mycket power. Går hon på nåt särskilt? Rena rama kärnkraftverket.

Människan går som en riktig människa igen. Jag vet vad det innebär. Viktkontroll o promenader, promenader o återigen promenader.

Vi började redan idag, ut i skogen allihopa. Sasha, Ada, Julle, jag o Tina. Jag höll mig i bakgrunden som vanligt. Vill inte vara påträngande som vissa andra.