De Fyras Gäng
Det är vi de': Jag själv plus min övervakare o mentor Tina, Sasha min lekkompis o så herr Julius förstås. Han säger han är den ende riktige karl'n i sällskapet. Vad han kan mena med det? Jag förstår då INGENTING.
Sasha kan dansa break-dance, hon har gjort det framför nosen på mig flera gånger. Imponerande, men så har hon fysionomi för det också. Om jag skulle försöka? Nänä, som jag tidigare meddelat så dansar jag inte längre. Nemo saltat sobris. Riktiga karlar dansar inte, eller hur Julle?
Jag jobbar idag, fast det är söndagsfredag, men sen ska jag ut på isen, i solen. Yeees! Jag får väl leka på egen hand för Tina leker inte med mig. Bara Sasha.
Sasha ...
... var är du? Det blev så tyst o stilla här, ingen som nafsar mig i halskragen, ingen som slår kullerbyttor framför näsan på mig, står på huvudet eller gör saltomortaler?
Poem till Sasha
Att din vänskap ha fått
gjorde mig gott.
Varför måste du gå?
Jag saknar dig så.
Det var ju vi två.
Calle
