Var är hon??

Igår hörde jag hennes bil och hoppades, hoppades att hon kommit hem igen. Men nähä, det var bara bilen och husse. Hur kan hon göra så här mot mig?

Jag - en simulant??

En otäck sak hände mig igår på kvällspromenaden. Jag blev benlös på mitt vänstra bakben. Det gjorde ooont! Kändes faktiskt som om det var nåt allvarligt o gick inte över på flera tim. Husse klämde o nöp o sträckte o kunde inte hitta nåt fel, men han är väl ingen hunddoktor. Egentligen skulle jag ha behövt - krävt - specialistvård.  

Sen gick det över. Egentligen alldeles för fort för det var skönt att bli ompysslad lite extra.




Mitt nya liv

En ny era har börjat. Min pensionärstillvaro tog ett abrupt slut. Nu följer jag morsan till jobbet vareviga dag. Häckar inne på hennes kammare  på farsans jobb. Jag har slutat kalla dom för "människor", såna finns det ju gott om. Men man har bara en morsa o en farsa.

Å igår fick jag följa med till stallet med hästarna. En riktig pärs för det fanns en snorunge där, som hoppade o skuttade o for omkring o jag hade allt schå i världen att hålla mig undan. Jag begriper mig inte på såna där tonårsjäntor. Tänk att man inte är nån festprisse, va! Tänk, att man har vuxit ifrån sån där stojande, va!  Man vill ta det lilla lugna, trampa omkring i tassarna på Tina, sniffa efter ev äckliga matrester i skogen, gräva lite i snön. Softa.

Jag somnade i bilen, liggande tvärs över Tina.

Hur länge ska detta fortgå?

Blodsugare

Jag har drabbats av en blodsugande varelse. Först var det väldigt trevligt för människorna klämde o tryckte o fingrade på mig  hur länge som helst. Sen kom dom med nåt vasst o petade o drog ut nåt som dom sa var ur-äckligt o som man kunde bli sjuk av. Jag tror inte dom fick ut alltihopa så nu återstår att se hur det går för mig.

Ack ja. Jag tycker dom ska skaffa sig ordentliga redskap, om det nu skulle hända fler gånger.



Posttraumatiskt stressyndrom

Människan klippte mina klor i lördags, naturligtvis tog hon i alldeles för mycket, så det började blöda från en som jag var särskilt rädd om. Jag lider fortfarande av sviterna. Ja, rent mentalt alltså. Jag är en mycket känslig o sensibel hund o måste hanteras med känsla för mina speciella behov.  Kan hon inte förstå det!!

På flera minuter kunde jag inte röra mig, kunde bara sitta stilla o hålla uppe tassen för att inte förvärra blodfödet. Lyckades stoppa det efter två droppar, tack o lov. Jag hoppas att hon kunde tolka min blick, hur sårad, besviken och kränkt jag kände mig. Och här kan man utan överdrift tala om kränkning. Till skillnad mot alla andra som utan urskillning i tid o otid bedyrar hur kränkta de är.

Jag behärskade mig o svalde gråten o sen fick jag, njae krävde,  ett plåster på klon. Tänkte det kunde vara bra att ha som bevis på vad jag utsatts för. Sen somnade jag av chock o utmattning.

Farliga förbindelser?

En människa kom hit i kväll o försökte bekanta sig med mig. Försöka duger! Hon gjorde sig så liten, så liten men jag är inte den som låter mig luras. Jag tar det allt lite piano, jag. Man vet aldrig,  hon KUNDE vara farlig.

Hörde att matte sa att vi kanske skulle bekanta oss lite närmare, så att hon kan gå ut med oss när Sashas matte är upptagen med annat. Hur kan man vara upptagen med annat, när jag finns?

Småaktigt!

Bara för att jag råkade komma över lite kycklingrester i sop-påsen kommer jag nästan att svälta ihjäl idag. Alltså, ställer man såna saker precis i noshöjd, så att jag så gott som ramlar över dom, när jag går min sedvanliga nattrunda - ska jag behöva straffas på detta vis? Människan säger att jag behöver inte mera mat, eftersom jag har magen full av kycklingskinn o ben o krås.

Sen att det råkade bli lite rester från själva plastpåsen  o att annat skräp råkade falla ut på golvet är väl inget att hetsa upp sig för. Jag skulle precis gräva ner det under mattan, men jag HANN JU INTE! Husse kom o tog bort mig.

En tröst i bedrövelsen är att Sasha kom ihåg mig på Alla Hjärtans Dag. Jag fick en JÄTTEFIN almanacka. Den  är det sista jag ser när jag går ut o det första när jag går in. Alla andra som går ut o in här kommer förstås också att se den.



Här ligger jag o spar på krafterna. Ser jag övergödd ut kanske? Den som har ögon att se med förstår att jag behövde det där skrovmålet. 

Min julafton

Jag har blivit utsatt för:
  • kloklippning
  • borstning
  • kamning
Kloklippningen var det absolut värsta! Huäää.

Igår hittade jag nåt smaskigt under snön som jag bara måste smaka. Sen spydde jag upp det på farmors bästa matta. Och blev utan julklapp!

Fnurr

Två gånger blev matte arg på mig idag.  Bara för att jag ville försvara reviret mot inkräkare, behöver hon väl inte ta i så hon spräcker sig. Otack är världens lön. Andra gången råkade jag bara förivra mig lite.

Bäst att ligga lite lågt ett tag.

Inga kommentarer, tack

Vågen visade + 1,5 hg. Muskler väger mer än fett, så är det bara!

Fatta?

Vet inte vad detta ska betyda men människan ska ha ut mig på promenad, stup i kvarten, mestadels utan Tina. Jag fattar ingenting.

Igår t ex trodde jag i min enfald att jag skulle få stanna hos stormatte, hon som brukar ge mig korv, men icke. En liten ynka stund, en liten ynka, tunn skinkskiva (halv dessutom!) sen drog hon iväg med oss. Ja, Tina var med o hon protesterade å det bestämdaste men vad lönade det? Ingenting.

Vi fick vackert trava iväg o innan vi kom hem var vi genomblöta, allihopa. Det regnade, nä det öshällregnade. Matte blev blöt också. HAHA! Rätt åt hon.

Bröd o skådespel

Det är fler än jag som rultat till sig på sistone, jag såg nog att Sasha var lite rund om magen också. Bara mer att tycka om ...

Den nya donnan var med också. Jag håller med Sasha att hon verkar ohyfsad, faktiskt bet hon mig i örat. Hennes människa verkar vara en bestämd sort, så hon kommer att få lära sig hur man umgås vänner emellan. Jag hörde tydligt predikotexten människan läste upp för henne.  Det var en riktig uppvisning!

Jag är satt på svältkost - o nu är jag jääättehungrig!


Long time - no see

Mina människor har varit borta jääättelääänge. Jag gör så gott jag kan för att dölja min sorg, hick, snyft, snörvel. Några gånger har jag tröstat mig med Sasha men nu är hon o hennes människa borta också. Dom måste komma hem snart. Det här är nästan för mycket för en liten hund att bära ...


Flyg fula fluga flyg

Sen det började lukta mamma-hormoner här hemma har jag fått lite mera lugn o ro för dom där illdjuren. I natt har jag sovit flera timmar  sträck. Så nu är jag nästan utvilad o redo för en förmiddagspromenad.

Badkrukor emellan

Lite kort i ryggen kanske. Jag har växt både på längden o bredden sen jag fick den här outfiten.


Till det där stora blåa, blöta har dom tänkt ta mig. Aldrig i livet ... jag såg när dom gick i själva, det var ett fasligt ojande innan dom kom ner i vattnet.


Om jag helt sonika vänder ryggen åt dom så kanske dom fattar. En räddhågsen, ryggsvag varelse ska inte behöva utsättas för dylikt. Förresten om vattnet är kallt kan jag bli stel i ryggen. Begrunda det, badkrukor o alla andra.


Fara å färde

Jag känner på mig att människan tänkt ut nåt läskigt åt mig. En stor blå sak med en massa vatten i står på parkeringen. Uuääähh! Kanske jag ska överväga att flytta till Sasha i alla fall ... eventuellt. Å så har dom tagit fram en jättekonstig väst åt mig. Ujjiamej ... hur ska detta sluta?

Nu ska jag provbo hos Sasha en stund har jag i alla fall bestämt.




Huuäääh, det må bära eller brista ... Sasha, snart kommer jag!

Vad är meningen?

Två gånger har jag blivit lämnad på ett för mig fullständigt obekant ställe. Dom enda jag kände igen var Julle, Sasha o Boss o deras människa. Uuääää .... trappor - uuuäää - min människa bara lämnar mig - uuuäää.

Finns det nån i hela världen som förstår hur det känns för mig? Å Tina som bara ligger o dåsar nånstans.

Jag viker inte från min post

Förra veckan var min människa borta i FLERA timmar! Minst 5 i alla fall. Vem var det som låg på sin post o bevakade ytterdörren för att vara först att möta henne när hon kom hem? HELA tiden låg jag där. Husse försökte locka mig därifrån men jag var obeveklig.

Vem hälsade henne med tjut, pip, gurgel o svansviftningar o kroppen i böljegång? Var det Tina? Var det husse? Nej, det var jag - Calle. Vad trodde ni?!

Dessa flygfän

Dom är så IIIIRITERANDE!


Störd nattsömn

Dom kom i natt! Mitt i natten faktiskt. Jag skrämde dom ordentligt, jag. I morse såg jag att jag hade träffat dom förut, förra sommaren. Så det var nästan som gamla bekanta.

För att visa min goda vilja o gott uppförande höll jag tyst NÄSTAN hela tiden dom frukosterade. En av dom bjöd mig på kubb till eftermiddagsfikat. Har jag aldrig fått smaka förr. Det var gott o sött o smakade mera. Dom kan nästan få stanna lite längre, tror jag.

Tidigare inlägg
RSS 2.0