Insatsstyrkan rycker ut

I lördags var det dags igen. Plötsligt var det tomt i andra änden på långlinan. Jag hade fullt schå att spåra o hade naturligtvis lyckats meddetsamma om inte människan gjort bort sig.

Nåväl, jag fick upp spåret igen o så tog vi henne med oss hem. Tyckte hon det var skämmigt? Nähä då.

Jag somnade nästan innan jag fått i mig maten, så trött o utarbetad var jag efteråt.

Mumsfilibabba

Människan har börjat med en ny matsedel. Små, torra, läckra kulor. Mumsfilibabba. Har jag tur hinner jag smaska i mig Tinas rester också. Men då måste jag vara snabb som en vessla, innan människan tar bort matskålen.

Insatsstyrkan

Jag ingår numera i INSATSSTYRKAN FÖR BORT- O IVÄGSPRUNGEN TINA. Häromdagen stack hon igen, o med vilken fart! Att den där gamla tanten, som mest ligger o slöar hela dagarna kan få upp sån speed är svårt att tro. Det måste ses med egna ögon. Låghalt, korta ben, normalt ganska långsam o bekväm av sig. Nu skydde hon inga hinder, uppför backarna, genom snårskogen, rena störtloppet nerför bergets brantaste sida.  

Betänk att jag hade två människor o två hundar att hålla rätt på samtidigt. Vi tog henne på bar gärning nere på gatan. Där satt hon o såg oberörd ut, inte en tanke på vad hon ställt till med.

Sen har hon mage att begära färdtjänst till jobbet ... . Ja, vad ska man säga??? Jag förstår mig inte på äldre damer. De är så egensinniga på nåt vis.

Sasha är mycket enklare, henne vet jag alltid var jag har. Nämligen runt omkring nånstans.


Förbjudet

Jag får inte jaga cykelmänniskor.  Nähä. Ska försöka komma ihåg det ... men då vill jag ha GODIS! På momanget.

RSS 2.0