Bönhörelse

Jag har blivit ombedd att posera. Som alltid redo att tillmötesgå allehande önskemål tog jag med mig en människa med kamera.

Här gör jag mig i ordning inför mitt första "shot".




Så här blev det:



Ansträngande att sitta still o posera, måste göra mig av med lite
överskottsenergi.

Mullig mansgris - jag?!

Skulle jag vara sån? Ont förtal är det, varken mer el mindre.  Mer än gärna tar jag mitt ansvar för hem- o hushållsarbetet, om jag bara får. T ex slicka tallrikarna rena, bädda sängar, skrämma iväg inkräktare, gräva o rensa i rabatter, med mera, med mera. Men jag FÅR inte!


Calle K:s Insats, Skall- o Skydd - C-KISS

Jag har också dragit in fjälluft i noskanalerna, jagat harar o ätit gourmetmat. Visserligen tycker jag allting är gourmetmat, men ändå, det här var snäppet vassare.

Funderar på att kombinera mitt uppdrag i insatsstyrkan med väktaruppdrag. Jag säger till så fort det är nån eller nåt som rör sig på flera, flera många meters avstånd. Människor, hundar, kombinationen av båda, allt möjligt konstigt som rör sig.

Det mesta är konstigt, särskilt människor som tar sig fram med hjul. Kan dom inte gå? Har dom inga ben?

Calle K:s  Insats-,  Skall- o Skydd tror jag blir ett bra namn.   För enkelhetens skull C-KISS. Nu ska jag bara hitta en bra logo.


Insatsstyrkan rycker ut

I lördags var det dags igen. Plötsligt var det tomt i andra änden på långlinan. Jag hade fullt schå att spåra o hade naturligtvis lyckats meddetsamma om inte människan gjort bort sig.

Nåväl, jag fick upp spåret igen o så tog vi henne med oss hem. Tyckte hon det var skämmigt? Nähä då.

Jag somnade nästan innan jag fått i mig maten, så trött o utarbetad var jag efteråt.

Insatsstyrkan

Jag ingår numera i INSATSSTYRKAN FÖR BORT- O IVÄGSPRUNGEN TINA. Häromdagen stack hon igen, o med vilken fart! Att den där gamla tanten, som mest ligger o slöar hela dagarna kan få upp sån speed är svårt att tro. Det måste ses med egna ögon. Låghalt, korta ben, normalt ganska långsam o bekväm av sig. Nu skydde hon inga hinder, uppför backarna, genom snårskogen, rena störtloppet nerför bergets brantaste sida.  

Betänk att jag hade två människor o två hundar att hålla rätt på samtidigt. Vi tog henne på bar gärning nere på gatan. Där satt hon o såg oberörd ut, inte en tanke på vad hon ställt till med.

Sen har hon mage att begära färdtjänst till jobbet ... . Ja, vad ska man säga??? Jag förstår mig inte på äldre damer. De är så egensinniga på nåt vis.

Sasha är mycket enklare, henne vet jag alltid var jag har. Nämligen runt omkring nånstans.


Nattsuddat förtroende

Här i huset är det jag som har nattvakten. Först tittar jag till Tina som snusar o snarkar, vilka läbbiga typer som helst skulle kunna ta sig in här o hon skulle inte ens höja på ögonbrynet. Möjligen nedlät hon sig till att vifta på svansen. Vilket ansvar!

Ja, sen fortsätter jag ut i köket, nähä inga matrester nånstans, lyssnar vid ytterdörren, inget skumt på gång, spanar av vardagsrummet o sen smyyyger jag förbi källartrappan. Sen väcker jag matte o säger att allt är OK. Känner på mig att jag är mest nöjd själv, konstigt.

Undra på att jag behöver en sovmorgon då o då!


Jag också ...

Även om Tina av någon outgrundlig anledning inte säger nåt om det, måste jag  få säga att också jag är en hårt arbetande hund. Det är jag som sköter den professionella delen av vakthållningen. Jag har också hand om alarmet, dvs jag skäller som, jaa som bara den, om det kommer nån obekanting. Tillsammans är vi helt enkelt oslagbara!

Som bisyssla har jag att spåra upp Tina, men det är ju mera en fritidssysselsättning. Som ni ser på min kroppshållning så är jag både uppmärksam och alert. Helt nödvändigt, som sagt med Tina i sällskap. Samtidigt måste jag säga att det är ett sätt att hålla mig i trim. Vem vet, jag kanske har en framtid som sakletare, stigfinnare o livräddare ...


Pararbete


Efter en dags hårt arbete är det skönt att få ta igen sig!

Efter jobbet

RSS 2.0