Jag också!

Jag har också varit på restaurang, fast jag har ju inte så fina manér som Tina. Allt åkte ner i magen, i en gisblink. Riset, kycklingen, grönsakerna, smaskens! Men harissasåsen o vitlöksdressingen, uäärkh! Hur kan människor stoppa i sig sånt?

Sen skulle vi se på hästar på stan, det var en massa människor som gjorde mig nervös så jag ville bara hem. Skitnödig blev jag också. Lyckades hålla mig tills jag kom till en gräsmatta. Även om jag inte har så fina manér som Tina så inte skiter jag på trottoaren i alla fall.

Påkostad o svimfärdig

Människan har skaffat nån slags manick som hon kammar/borstar/kardar mig med. Hon säger att den var svindyr o att jag är påkostad o att det är bäst jag uppför mig.

Den där manicken, den drar ut underullen på mig, jag blir nästan svimfärdig så skön är den. Jag uppför mig allt jag kan. Sist uppförde jag väldigt bra, det var t o m innan manicken kom hit. En karl som jag inte kunde stå ut med tidigare, står jag ut med riktigt bra med numera. Egentligen, jag bryr mig inte om honom. Han är ganska ointressant i mina ögon.

Inga finsmakare

Igår var jag ute i naturen m Ada o Julle. Dom trodde de där renlortarna som låg på vägen var smågodis o åt upp dom!  Ingen smak, ingen förfining. Visserligen stoppar jag i mig mycket men där går gränsen.

Kan väl hända, nån gång, att jag av rent misstag fått i mig nåt olämpligt. När jag tänker efter. Nån enstaka gång. Väääldigt enstaka.

Tina o Sasha stannade hemma, dom är såå känsliga om sina små tassar o ben. Dom har inte förstått hur uppfriskande det är med maxade minusgrader.

Väluppfostrad, leksugen o uttråkad

Igår va' de en för mig obekant person som sa att jag verkade vara en väluppfostrad hund. En mycket fin o ädel person, en gentlemannamänniska var det. Vi möttes på en promenad o jag gjorde bara det som föll sig naturligt för mig. Såg på matte alltså o uppförde mig hövligt så hövligt jag bara kunde. Törs inte annat när hon ser på mig så där, som hon gör ibland o med den rösten.

Idag försökte jag leka med Tina, men hon fattade ingenting. Typiskt tjejigt. Sasha är ett undantag.

Igår pratade min människa i telefon i två (2) timmar. Jag blev så less så höll på smälla av! Inte hjälpte det att puffa på henne, inte att skälla, inte att morra, ingenting! Hon bara pratade. Blablabla, blablabla, blablabla ....

Se, hör o lär

Med solen återkom en av höstens promenadkompisar. Kompis o kompis, men hon var i alla fall med på promenaden igår. Jag är lite blyg fortfarande inför damer som jag inte känner så väl, så jag hängde i hasorna på min människa. Julle hängde i hasorna på den återkomna damen men det hade han inget för! Men det var rätt kul att titta på. Det var mest det jag gjorde. Tittade.

Alltid lär man sig nåt, även dumheter. Av Sasha har jag lärt mig att säga till när jag vill ha uppmärksamhet. På skarpen alltså, ibland räcker det inte att jag puttar med nosen, kraftigare medel är av nöden. 

VOFF! VOFF!


Gentlemän emellan

Min människa är hemma igen, sen i måndags.  Hon kråmade sig o gjorde sig till men jag höll mig på min kant, jag. Tänkte att hon skulle få sig en tankeställare.

Mimmi heter en av mina senaste kvinnliga bekantskaper. Hon är Cavalier King Charles och en riktig goding som jag får hälsa på hur lätt som helst, hon låter mig nosa både bak o fram o hon luktar JÄTTEGOTT! Vi kommer så bra överens, tycker jag, för hon är inte ett dugg framfusig. Hon bara står där o sen jag nosat i två sekunder går vi åt var sitt håll. Jag ägnar en sekund åt vardera änden, så att säga.

Gentlemän emellan,  man vill ju inte att damerna ska falla pladask heller, då blir det ju ingen tid till själva uppvaktningen, visst är det så?


Fråga chans?

Tror jag skulle vilja kära ner mig i nån. Men vem? Jag känner inte så många damer i lämplig ålder.

Iris har jag adopterat som moster åt mig, så det går inte. Dessutom är åldersskillnaden för stor.




Bombnedslaget Vilda har frågat chans på mig förut en gång. Då var jag så blyg så jag sprang undan hela tiden, så det blev ju ingenting. Inte törs jag fråga henne nu.



En som jag skulle kunna fråga är Sacha. Vi träffades flera gånger i höstas men hon såg mig knappt, hon bara sprang o letade pinnar i skogen. Hon verkar lämplig i formatet, inte så stor i maten tror jag, motionerar gärna o så är hon invandrare hon också, från samma land dessutom. Som alla kan se är hon söt också.



Jag kanske ber Tina fråga chans åt mig.


Mitt o ditt

Så fort jag tuggat upp mina tuggben så att dom är riktigt geggigt smetiga, vem kommer o norpar dom? Tina naturligtvis! Mitt framför nosen på mig!! Skick o fason är det inte, men jag har ju förklaringen. Hon har alldeles för dåliga tänder nertill,  längst fram. Man får ha överseende med den gamla o vara tacksam att man själv ha såna supergaddar.


Rymmare o fasttagare

Bragdmedalj borde jag få i väntan på tapperhetsmedaljen. Tina var på rymmen idag, men jag spårade upp henne, lätt som en plätt. Ett tag var det trots allt lite schåigt eftersom jag samtidigt höll koll på att matte såg vilken stig jag valde.

Tina är hopplös, precis när man tror att hon lärt sig att stanna o komma på kommando, då sticker hon. Med en fart så man tror hon har en utombordsmotor i rumpan. Ungefär en kvart var hon på rymmen. Vid en obebodd sommarstuga tog jag henne, hon bara låg där o vilade upp sig sa hon, sen hade hon tänkt dra igen.  Ack vad hon bedrog sig, hon åkte fast med Frolic o torkad blodpudding!

Det är inte allom givet att vara en naturbegåvning vad gäller spår o lydnad i största allmänhet.

Egentligen vet jag inte om det här är en prövning eller ett glädjeämne  ... Vid närmare eftertanke är det nog vett o etikett. Man sticker inte bara så där.




Kontaktövningar ...

... ska vi träna idag. Se varandra i ögonen och så ska jag ta godis ur munnen på matte. Då får hon allt locka med nåt riktigt gott för det är jättesvårt för mig. Eller en riktigt STOR go'bit.

Det bästa med kursen var allt godis som jag fick. Så mycket har jag aldrig nånsin fått, inte ens hos stormatte. Det värsta var att jag fick rännskita som räckte hela söndan.  

Inomhusträning idag, alltså. Regnet står som spön i backen. Jag haaatar regn.

MATTE-kurs

Första kursdagen avklarad. Vilken pärs. I regn, blåst, kyla skulle jag lära mig sitta (kan jag redan), ligga (kan jag redan) plus en massa andra saker, kontaktövningar hette det. Jag VÄGRADE ligga på den där blöta, kalla marken.

En massa andra fyrbeningar var där också, men vi fick inte prata med varann.

Nu orkar jag knappt lyfta ögonlocket.

Våran fröken sa att jag var lättlärd o duktig. Måste få skryta lite innan jag slocknar helt.

Matte hinner inte skriva mer för hon ska på kalas och jag vet vilken tid det tar innan hon har kamouflerat sig. Jag ska soooooova!


Träningscamp

På lördag morgon kl 9 börjar det. Då ska vi på träningsläger matte o jag. Allmän lydnadskurs kallas det. Hela dagen. Ska träna att göra saker på kommando, komma hit o dit, o vända på fläcken, stanna o ligga ner, till råga på allt. Så kallt o blött som det lär vara på lördag.

Man är väl ingen robot heller. Man har väl en fri vilja. Tina har minsann berättat hur sånt går till. En massa andra hundar lär det väl vara där också. Jag som är lite blyg av mig också. 

Jag drar ...


Huu ... jag tror jag drar ...

RSS 2.0