Calle Kamphund

Hon är inte så dum, den där Mia - min rasrena släkting, på långt, ja väldigt långt, håll såklart. Hon börjar fatta att jag behöver gott om tid och öppna landskap för att komma igång med lekar. Jag har ju bara lekt (inte så bara egentligen) med Sasha förut o hon är ju pytteliten jämfört med den här saken å det var så länge, länge sen, så jag nästan glömt hur man gjorde.

Men vi kom igång, Mia o jag, vad vi hade roligt, ujujuj. Jag blev helt vild, helt galet schukt kul. Å människan hängde som en trasa efter Tina för hon skulle hänga på, Tina menar jag, men satt ju fast i det där snöret med handtag. Stackar'n. Men jag såg nog, hon tog igen det när vi kom in i köket.

Nu vilar jag upp mig inför morgondagen. Jobbet väntar som vanligt.