Calle Kamphund

Nåå? En blick kan säga mer än ord ... nu är det sagt.

Har som jag tidigare meddelat varit bortrest. Har umgåtts med tant Iris som är bordercollie o yrhättan Vilda som är fox. Det tog lite tid men till slut så fattade hon att jag ägnar mig inte åt lek. Nåt har hon fattat i alla fall, för hon nosar mig inte i rumpan längre. Vid närmare eftertanke tror jag inte hon fattat nåt, för hon försökte faktiskt sätta på katten, som var nykastrerad.

Ungjäntan i huset var en otroligt fin och förstående människa, som gav mig en hel varm korv. Tänk om alla var såna, vilket liv!  Risken var väl att med tiden skulle det bli svårt att se skillnad på mig o korven. Bortsett från behåringen, då.

Nu när jag är hemma igen kan alla ta det lugnt, utom jag som har glädjefnatt.

Har rest bort ett tag. Kontakta Tina om det är nåt viktigt.

Riktigt otäckt igår kväll när vi var ute o gick. Alldeles kolsvart så när som på lite månljus. Stötte på mycke' hemskheter efter vägen o underliga ljud.  Jag är säker på att det var spöken i farten.

Tina märkte som vanligt ingenting.

Den här farten har jag som regel när jag spårar upp Tina. Fick göra en snabbutryckning i morse.




Upplysningsvis togs den här bilden förra vintern, sen jag återhämtat mig från förlamningen. Tji fick han som gav mig fyra dagar för tillfrisknande, sen - ja ni förstår väl själva?  

Pilutta er!

Här i huset är det jag som har nattvakten. Först tittar jag till Tina som snusar o snarkar, vilka läbbiga typer som helst skulle kunna ta sig in här o hon skulle inte ens höja på ögonbrynet. Möjligen nedlät hon sig till att vifta på svansen. Vilket ansvar!

Ja, sen fortsätter jag ut i köket, nähä inga matrester nånstans, lyssnar vid ytterdörren, inget skumt på gång, spanar av vardagsrummet o sen smyyyger jag förbi källartrappan. Sen väcker jag matte o säger att allt är OK. Känner på mig att jag är mest nöjd själv, konstigt.

Undra på att jag behöver en sovmorgon då o då!

Så fort jag tuggat upp mina tuggben så att dom är riktigt geggigt smetiga, vem kommer o norpar dom? Tina naturligtvis! Mitt framför nosen på mig!! Skick o fason är det inte, men jag har ju förklaringen. Hon har alldeles för dåliga tänder nertill,  längst fram. Man får ha överseende med den gamla o vara tacksam att man själv ha såna supergaddar.

Idag har jag varit väldigt cool. Har inte skällt ut en enda människa. Inte jagat nån heller. Mötte flera cyklister, människor med gåpinnar o några stycken som tog sig fram genom att sparka med benen samtidigt som dom höll i sig i nåt slags handtag. Å så var det nån slags sits på det där transportmedlet. Helmysko. Kom mig bara för med att glo.

Dags för kvällspinket, har inte tid att blogga.

Allt som det ska vara igen, husfolket har återvänt, lite bleka om nosen. Jag har varit så orolig. men nu kan jag slappna av. Tycker inte om att de far bort utan mig.