Posttraumatiskt stressyndrom

Människan klippte mina klor i lördags, naturligtvis tog hon i alldeles för mycket, så det började blöda från en som jag var särskilt rädd om. Jag lider fortfarande av sviterna. Ja, rent mentalt alltså. Jag är en mycket känslig o sensibel hund o måste hanteras med känsla för mina speciella behov.  Kan hon inte förstå det!!

På flera minuter kunde jag inte röra mig, kunde bara sitta stilla o hålla uppe tassen för att inte förvärra blodfödet. Lyckades stoppa det efter två droppar, tack o lov. Jag hoppas att hon kunde tolka min blick, hur sårad, besviken och kränkt jag kände mig. Och här kan man utan överdrift tala om kränkning. Till skillnad mot alla andra som utan urskillning i tid o otid bedyrar hur kränkta de är.

Jag behärskade mig o svalde gråten o sen fick jag, njae krävde,  ett plåster på klon. Tänkte det kunde vara bra att ha som bevis på vad jag utsatts för. Sen somnade jag av chock o utmattning.

RSS 2.0