Calle Kamphund

RUMÄNSK GLÄDJESPRIDARE VÄXER I TILLTRO, MOD OCH STYRKA

Den rumänska hunden Calle har i dagarna setts pinka med lyftat bakben, en händelse av stor betydelse för Calle och hans närmaste omgivning. Han har dessutom lekt med sina grannar, Hessu o Lordi, två svenska fyrbeningar. Vid en lunchpromenad häromdagen sågs han dessutom hälsa artigt och belevat på två för honom vilt främmande karlar.

Till vår utsände reporter säger Calle att han tränat en hel del leksport med sin PT, Sasha, även hon av rasen Rumänsk Glädjespridare.

- Mitt framgångsrika benlyftarpink beror också på den regelbundna träningen med dagliga jämfota upphopp (utan ansats) i sängen. För att dämpa nedslaget har jag en speciellt framtagen landningsdyna. En medfödd svaghet i "bakvagnen" gör att jag haft litet svårt med balansen tidigare, säger Calle. Naturligtvis tar jag dagliga promenader, regelbundenhet är A och O vid fysisk träning, påpekar Calle.

- Det påstås att du hade stöd av en buske vid benlyftarpinket, vad säger du om det?

- Helt fel, säger Calle o ruskar energiskt på huvudet, busken råkade stå just där min välriktade stråle hamnade. Tina, min mentor, kan för övrigt intyga att det var på det viset.


I bakgrunden den utpekade busken.

- I mitt arbete, träffar jag dagligen en massa karlar, fortsätter Calle, så jag har ju börjat vänja mig med såna och att de kan se ut hur som helst utan att vara farliga.

Vi har förgäves sökt Sasha för en kommentar.

Stort tack vill jag rikta till min PT (personliga tränare) Sasha för att hon tränat mig i den ädla lekkonsten. I morse smålekte jag med Hessu o Lordi. Det var inte ett dugg hemskt.

Med solen återkom en av höstens promenadkompisar. Kompis o kompis, men hon var i alla fall med på promenaden igår. Jag är lite blyg fortfarande inför damer som jag inte känner så väl, så jag hängde i hasorna på min människa. Julle hängde i hasorna på den återkomna damen men det hade han inget för! Men det var rätt kul att titta på. Det var mest det jag gjorde. Tittade.

Alltid lär man sig nåt, även dumheter. Av Sasha har jag lärt mig att säga till när jag vill ha uppmärksamhet. På skarpen alltså, ibland räcker det inte att jag puttar med nosen, kraftigare medel är av nöden. 

VOFF! VOFF!

särskilt beautiful är våran miniHH-träff när Sasha o jag jagar varann i full fart. Människan (hennes) tog en massa kort och vi sprang det fortaste forta vi kunde o sprang nästan kull människorna men då skulle vi sitta stilla så hon kunde ta kort o då satte vi oss fortaste fort o spände ögonen i människan (min) så hon förstod att hon måste snabba på med GOOODIS så vi kan springa fortfortfort igen.