FinaTinaAlbertina

Hoppas, hoppas, det är det dags att ta fram saxen. Jag är minst sagt långhårig o ute är det lerigt o grusigt o skitigt. In i duschen åker jag så fort vi kommer inomhus.



I fjol blev jag friserad den 22 april. I år lär jag få vänta ....

Under tiden jag väntar kan ni förströ er med att se på de här bilderna.
I väntan, bak i bilen.




När jag väntat länge nog, då drar jag ... observera INGET KOPPEL!

Jag gillar väldigt mycke' maten som den lilla, alltså Sasha, har med sig. Så mycke' att vi byter med varann.

Ja, Julle har ju samma mat med sig, men vi byter inte. Det gör inte Calle heller, han slukar allas, om han får tillfälle.

Calle är sjuk, han ligger för ankar sen några dagar. Jag måste passa honom hela tiden.
I förrgår blev matte förkyld, hon snorar o snörvlar, är rödögd o rödnäst. Hon får klara sig  själv, jag har fullt upp med Calle.
Husse blev förkyld idag.
Jag är frisk.

Som Florence Nightingale behöver man inte sakna sysselsättning i den här familjen. Jag undrar bara: hur skulle dom klara sig utan mig? 

På grund av de senaste dagarnas händelser måste jag avstå från Calles erbjudande om att bli min bodyguard. Vilja har han, skälla kan han, vakta kan han, men det brister i fysiken.  Calle får bli President i min fan club i stället.

I eftermiddag vägrade jag gå ut, för jag har hörde att det smällde o man kan aldrig veta när det händer igen. Så jag tar det säkra för det osäkra o stannar inomhus. Människan min, har gjort allt hon kunnat för att få slut på det här, men slutet har inte börjat än. Hon ser nästan mordisk ut ... stackars den hon kommer på med det pyrotekniska efter nyårsafton. Den personen lever farligt. Då tror jag hon smäller till, eller av eller nåt, jag vet inte. Hon kan vara som en riktig ettermyra, den lilla människan. 

Snart är det julafton. Jag vill ha PAKET! Som luktar korv!

Idag har jag blivit borstad o kammad. Snyggast i stan! Rena bombnedslaget.

Det var väl det jag trodde - jag är en storstadsgirl. Född i Bukarest, omhändertagen haltande o sjuk i stans utkanter. Kanske såg det ut så här ... jag vet inte så noga. Däremot vet jag att det var några människor som kastade sten på mig.






När jag togs till hägnet i Cernavoda såg jag ut så här. De snälla människorna där gav mig mat o skötte om mig så att jag med tiden fick lyckliggöra några människor i stan där jag nu bor. En stad som omväxlande kallas "Lapp-Stockholm" och "Rynkeby". Det sista har nåt med ålder att göra.





Men nu! Gissa vem som är november månadsflicka i Save the Dogs kalender 2008. Jo, ingen mindre än den här madamen.
 


Vårt Manhattan i månljus.




Här brukar vi promenera ibland, ja inte på vattnet förstås. Jag är väl ingen Jesus heller! Jag håller mig längs strandkanten.





Stan by night. Då sover jag. På den här bron hade Calle sin nära-döden-upplevelse.






På vintern är det för övrigt mörkt nästan jämt. Som tur är har vi snö, då blir det ljusare.

Låt mig få fira nyår, påsk, valborg o alla andra dagar utan att riskera att råka i panik, få ångest eller behöva bli nerdrogad. Låt mig få gå ut i lugn o ro för att sniffa alla go'a dofter. För min skull, för din skull, för allas vår skull. Ta del av smällarupproret!





www.smallarupproret.se

... har jag helgat hela dagen.

... för nu har husse o matte kommit hem från Krakow. Nu blir det inga extra korvbitar o smaskigheter som storhusse o stormatte är specis på. Man måste hålla igen, säger matte. Kan hon göra själv, tycker jag! Det är inte jag som har problem med vikten.

I kväll ska jag ut på promenad med gänget, ska bli kul. Men just nu vill jag bara gooosegooosemyspysa med matte o husse. Så att dom riktigt ska få rå om mig.

Om det är nån som undrar hur jag kom hit till de här människorna så var det så att de såg en bild av mig på Hundhjälpens hemsida. De föll som furor, eller snarare stickor, för dom är inte storvuxna precis. Det var mina ögon, de nästan drunknade i dem. Sen adopterade de mig, jag flög till Arlanda - med eskort, jo minsann o där hämtade de mig. Jag har t o m ett eget EU-pass.

Jag har acklimatiserat mig riktigt bra, fått en del kompisar, även om jag föredrar mitt eget sällskap bäst. Hessu o Lordi heter två av mina uppvaktande kavaljerer, de är av märket Drever och bor här i granngården. Muskulösa typer, det där.  Har jag lust leker jag med dom litegrann. Leker o leker, husse säger att jag går på som Hanna Ljungberg, typ.

Ja, så har jag Julle, förstås.