Rumpnisse

En rumpnisse har klämt mig i ändan. Jag ska säga att det gjorde ONT! Jag är inte den som klagar, men den här gången var jag illa tvungen. Efteråt kändes det rätt bra i alla fall, för jag fick smaska smågodis.

Så, alla mina bak-dantare,  ur doftsynpunkt har min rumpa kanske förlorat sin attraktionskraft. Ur andra synpunkter, skönhet t ex, har inget förändrats.

För säkerhets skull ställde jag mig på vågen också. 13 kg, varken mer eller mindre. Jag håller vikten, jag - till skillnad från vissa andra.

Fina förbindelser!

Vilken underbar människa som kom hit i kväll! Mjuk o varm o go, kliade mig o pratade vänligt med mig. Jag tror hon gillade mig. I så fall var det ömsesidigt. Hoppas hon kommer hit fler gånger. Förresten så tyckte hon att jag var FIN, hörde ni det, FIN, sa hon. Flera gånger.

Förresten, jag har fått höra att katter har personal, medan hundar har familj. Jag föredrar familj, särskilt min familj.

Utvecklingssamtal

Måste nog ha ettt utvecklingssamtal med Calle snart. Han har börjat rota i soppåsar efter mat. Fortsätter han så kan det bara gå på ett sätt, utför - mot botten. Jag vill för mitt liv inte se honom på gatan, med utsträckt tass tiggandes om småsmulor. Då delar jag hellre med mig från min egen matskål.

För egen del skulle det aldrig falla mig in att rota i skräp efter mat. Det är under min värdighet. 

Stor i orden liten på jorden

Må så vara Calleponken, att du växt om mig, men i ålder o visdom är o förblir jag störst.



RSS 2.0