FinaTinaAlbertina

Det snöar o snöar o snöar o jag får pulsa o kommer på efterkälken hela tiden. Fast jag får gå lös, utan koppel. Knappt nån idé att vara frikopplad överhuvudtaget.

Det är tack vare att Julle o Sasha flyttat in här som jag får gå lös så mycket. Vilken tur!

I söndags var jag på nätverksträff med rumänska glädjespridare. Jag försökte smyga iväg, Calle hakade på han också. Konstigt , han som hänger människan i kjolarna, f'låt byxbenen mest hela tiden. Han tar sig, grabben.




Jag o Valeria på väg ut ur bild (jag tror hon heter Valeria, vi brukar inte presentera oss med namn utan med doft). Här presenterar jag mig.

Jag gillar väldigt mycke' maten som den lilla, alltså Sasha, har med sig. Så mycke' att vi byter med varann.

Ja, Julle har ju samma mat med sig, men vi byter inte. Det gör inte Calle heller, han slukar allas, om han får tillfälle.

Här är full fart på dagarna. Först ska jag hälsa Julle o Sasha o deras människa välkommen på morgonen,  sen jobbar jag fram till 11-snåret.

Då har bilen kört fram o vi åker iväg, hela surven, jag o Julle o Calle o Sasha. Vi har provat en hel del nya stråk, härom dan var det riktigt äventyrligt. Vi pulsade i snö, kom fram till en smal bro med öppet vatten inunder o över bron blåste det minst halv storm. Sasha, en tvärhand hög, hon fick lä i skidspåret, men Julle o jag vi insåg faran o la in backen.  Calle låg i bakhåll o inväntade händelsernas utveckling.

Vi vände o gick tillbaka, inte riskerar man liv o lem för att få lite frisk luft o dra in nya dofter. Då visade sig att människan kört fast i en snödriva. Som hon fick skotta, utan spade! Haha! Sen kom plogbilen, från andra hållet o det fanns inte plats för oss båda. Vem tror ni backar, en stor plogbil eller en liten riskokare?

Hundpraterskan sa att min människa inte alltid vet sitt bästa. Det tycks stämma. Hon kanske trodde sig ha fyrhjulsdrift på riskokaren?

Skönt att vara hemma.

Att rulla runt i snö, t ex så här

Att posera framför kameran

Att visa sin förtjusande ändalykt

Följande har utspelat sig:

Jag har gått i par med Julle.
Sasha har lekt med mig. Försökt i alla fall.
Julle har nosat mig i rumpan.

Vi höll till på travbanan så att ingen skulle se oss. Människan behöver träna på att gå med oss alla fyra. Sasha o Calle fick vara lösa. Mitt milda o väna utseende till trots är jag ändå rätt äventyrlig av mig. Därför fick vi gå i parkoppel Julle o jag. Det gick ganska bra så länge jag fick bestämma.  Eftersom människan har så mycket i händerna o fickorna (bajspåsar, godis, näsdukar, extrakoppel, mobil, nycklar, herregud vad hon släpar med sig) får hon inte plats för kameran. Annars hade det blivit en mycket stämningsfull bild av Julle o undertecknad.

Sen behövde vi alla vila upp oss. Människan mest.

Som det har snöat! Efter att ha pulsat i snön är jag bliven lämmen i hela kroppen. Jag hade snö ända upp till armbågarna. Har legat o tagit igen mig ända från igår eftermiddag. Jag var så slut att jag inte ens gick ut för att pinka.

Jag önskar att dom kunde ploga upp vägarna så att jag kan ta mig fram utan att bli liggande halva dan.

Den lilla som är här på dagarna ibland, är riktigt intressant. Och ett yrväder. Vi har samma bordsskick hon o jag. Får jag uppblötta kulor i matskålen brukar jag också plocka upp dom o lägga dom snygg o prydligt på golvet, en o en på rad. Fråga mig inte varför, jag tycker bara det ser snyggt ut!

Julle hade tydligen ingen matlust alls, eller så har han inlett nån slags hungerstrejk. Alla vi andra, störtdök över lunchmaten, så icke Julle.  Sen behövde vi vila ut, jag på sängen så att jag hade överblick, på madrassen på golvet låg människan o Calle o Julle låg tätt intill. Som han kan snarka! Värre än husse, faktiskt.

Den lilla hade inte tid att vila. Hon höll på med efterrätten, en kanin.