FinaTinaAlbertina

Äntligen sommar o jag jag har det bra, här jag ligger o spanar, ut från spenaten.



Jag hjälper morsan att rensa i rabatterna genom att gräva, det giller jag (men inte hon). Hon säger att jag inte ser skillnad på gräs o ogräs. Spelar roll, jag är ute efter en skön grop där jag kan kringla ihop mig. Helst skulle jag vilja ligga utomhus hela dan, jag är ju van, men då var det det där med maten. Vore synd att missa den.
 

Calle o jag träffade en älg idag. Ja, jag visste inte då, att det var en älg. Han bara stod där o glodde o glodde, precis där vi skulle gå så jag var tvungen ta till värsta morret. Han bara fortsatte glo. Käka blängsylta? Skam till sägandes pep jag iväg bakvägen, vill inte gärna möta en sån där öga mot öga. Då kom Calle farandes o tog till med värsta skället. Tror nån att han, älgen, pep iväg? Han bara stod där o glodde o käkade, käkade o glodde. Å har han inte vandrat vidare så står han han väl fortfarande där o glor o käkar.

Var han står nånstans tänker jag inte avslöja, inte ens under hot. Av släktskäl tar jag inte emot mutor. Annars skulle det nog gå bra.

är det att vara i fjällen, där jag var för en månad sen.

Regnet står som spön i backen så jag  blir både blöt o smutsig o åker in i duschen, när jag kommer hem. Idag försökte människan torka mig med hårtorken. Men se, det blev inget av med det. Jag for som en oljad blixt upp i sängen o självtorkade på överkastet. Mycket bättre, faktiskt och framför allt behagligare för mig. Vilket är huvudsaken.

Strålande sol, gnistrande snö. Människan fryser. Jag är frikopplad. Lyckan ler  ...

Det snöar o snöar o snöar o jag får pulsa o kommer på efterkälken hela tiden. Fast jag får gå lös, utan koppel. Knappt nån idé att vara frikopplad överhuvudtaget.

Det är tack vare att Julle o Sasha flyttat in här som jag får gå lös så mycket. Vilken tur!

I söndags var jag på nätverksträff med rumänska glädjespridare. Jag försökte smyga iväg, Calle hakade på han också. Konstigt , han som hänger människan i kjolarna, f'låt byxbenen mest hela tiden. Han tar sig, grabben.




Jag o Valeria på väg ut ur bild (jag tror hon heter Valeria, vi brukar inte presentera oss med namn utan med doft). Här presenterar jag mig.

Här är full fart på dagarna. Först ska jag hälsa Julle o Sasha o deras människa välkommen på morgonen,  sen jobbar jag fram till 11-snåret.

Då har bilen kört fram o vi åker iväg, hela surven, jag o Julle o Calle o Sasha. Vi har provat en hel del nya stråk, härom dan var det riktigt äventyrligt. Vi pulsade i snö, kom fram till en smal bro med öppet vatten inunder o över bron blåste det minst halv storm. Sasha, en tvärhand hög, hon fick lä i skidspåret, men Julle o jag vi insåg faran o la in backen.  Calle låg i bakhåll o inväntade händelsernas utveckling.

Vi vände o gick tillbaka, inte riskerar man liv o lem för att få lite frisk luft o dra in nya dofter. Då visade sig att människan kört fast i en snödriva. Som hon fick skotta, utan spade! Haha! Sen kom plogbilen, från andra hållet o det fanns inte plats för oss båda. Vem tror ni backar, en stor plogbil eller en liten riskokare?

Hundpraterskan sa att min människa inte alltid vet sitt bästa. Det tycks stämma. Hon kanske trodde sig ha fyrhjulsdrift på riskokaren?

Skönt att vara hemma.

Att rulla runt i snö, t ex så här

Att posera framför kameran

Att visa sin förtjusande ändalykt

Som det har snöat! Efter att ha pulsat i snön är jag bliven lämmen i hela kroppen. Jag hade snö ända upp till armbågarna. Har legat o tagit igen mig ända från igår eftermiddag. Jag var så slut att jag inte ens gick ut för att pinka.

Jag önskar att dom kunde ploga upp vägarna så att jag kan ta mig fram utan att bli liggande halva dan.

En ynka liten stund fick jag vara lös idag. Alltså, jag låssades bara vara trött o tog det väldigt, väldigt lugnt. Gick sist av alla o släpade benen efter mig. Då tror min människa att jag slagit in på lugna gatan o jag slipper kopplet. För att invagga henne i ännu större säkerhet visade jag att jag kunde komma på inkallning också.

Med frikopplingen inlagd satte jag upp farten o hann leka lite med den där lilla gulliga saken som hänger ihop med Julle. Vi skulle kunna ha riktigt roligt, säkert! Jahapp, sen åkte jag fast igen. Säg den glädje som varar beständigt.

Sasha o jag är f d storstadsbor båda två. Samma storstad dessutom. Vi har en hel del gemensamma erfarenheter att ventilera, bara vi får tillfälle.

Jag undrar vart Julle tagit vägen? Han har inte yttrat sig på flera dagar. Inte likt honom. Har han fått skrivkramp, tunghäfta, blivit belagd med yttrandeförbud? I och för sig kan jag tänka mig det sista. Gått vilse i pannkakan?

Igår kväll gick sprang jag en månskenspromenad, i stora tysta mörka skogen, snötyngda granar, knastrande snöskorpa under tassarna. Hur romantiskt som helst. Vad säger du om det, Julius?

Hade bara Calle med mig, han gick som vanligt sist.