Den snö som föll i fjol

Idag föll första snön. Snöar det tillräckligt mycket kan man bli så här insnöad.  Missförstå mig rätt, alla mina läsare och alla andra som känner mig vet att jag har ett klart och vaket intellekt.



Insnöad




Snökanon

Jag plöjer mig fram i snön, tror ni nåt annat så tror ni FEL!


Gruppövningar

Idag har jag fått träna kontaktövningar tillsammans med Calle. Jag först o Calle sen. Gammal är äldst. Spårat har vi också gjort, fast bara inomhus. Ute är det tydligen regnperiod just nu.

I kväll har jag varit ute med gänget. Passade på att ta mig en sväng i skogen också. Sen lade jag in överväxeln o drog iväg så det skvätte om regnpölarna. Då går det undan! Vaddå arthros? Vaddå gammal? Vaddå halt? Har aldrig sett husse sätta upp sån fart. Till slut blev jag tvungen stanna, annars hade han väl sprängt sig. Man får ta det varligt med sina gamlingar.

Lös o ledig ...

... fick jag vara på promenaden i kväll, jajamensann. Tror nån att jag rymde? Inte då. Tror nån att jag tänkte rymma? Jodå, jag själv, lite lite grann i alla fall. 

Jag  fick springa så mycket jag orkade och det gjorde jag. Orkade alltså. Och sprang. Iiihh, vad det är härligt! På hemväg jag brukar jag få skjuts sista biten för jag orkar inte hela tiden, hela vägen. Fast egentligen är det så att själva JAG orkar men benet orkar inte för där har jag nåt jättefint som heter arthros.

Mattemotion

Om matte kunde lära sig att titta på klockan så kanske vi hade kommit i tid och jag hade inte behövt ha henne flåsande i kopplet efter mig för att hinna ifatt gänget där framme. Länge såg jag bara baken på Julle innan jag hann upp han. I och för sig en ovanlig syn. Det brukar vara tvärtom.

Idag gjorde jag en ny bekantskap igen. Mitt nätverk vidgar sig. Det var en ung, mörkhårig jänta, hon o Sasha rejsade runt i lingonriset och bar pinnar. Och ingen verkar vilja ta Julle-stackar'n på allvar. Själv håller jag helst en viss distans, en mogen dam i min ålder har lämnat vissa barnsliga nöjen bakom sig.

Om matte haft förstånd att använda sig av den där mojängen med trampor o styre, som står o samlar damm nere i källaren, hade hon säkert andats lugnare när vi kom fram. Och inte varit lika röd i fejset. Hoppas hon har lärt sig nåt av det här, men jag misströstar.

Jag gick med hela vägen, ända bort till kroken och skulle gärna ha fortsatt en bit till. Kände mig i superfin form. Som Susanna Kallur ungefär. Men de här vanemänniskorna dom vänder där och då får jag  vackert följa med. Fast sen blev jag hämtad. I bil. Av husse, stormatte o storhusse.

Att trampa omkring i den där lervällingen innebär att bli duschad. Så nu är jag ren o fin igen. Kan meddela att Calle fick frispel sen han duschat. For omkring som en vettvilling, gjorde han. Bäddade om husses säng och hade sig. Sen slocknade han.

Nyare inlägg
RSS 2.0