Star quality


Det har hänt några olyckor på sistone så nu har jag varit hos doktorn. Mycket trevlig sådan för övrigt. Hon sa att jag har filmstjärneutseende. Ni kan ju se själva! 








Nu äter jag medicin mot urinvägsinfektion o därmed ska det vara slut på olyckorna. För säkerhets skull tog hon blodprov på mig också för att se att allt var OK. Det var det! Finfina värden hela vägen. Frisk som en nötkärna, pigg som en mört, glad som en lärka.

Stomatolleendet måste jag göra nåt åt, sa hon doktorn. Dvs fixa tandstenen. Människan får väl ta o ordna det. Numera lär det gå med ultraljud.



Lunchsnabbis


Julle var inlåst, eller utlåst, beroende på hur man ser det. Människan hade ingen nyckel. Av lunchdejten bidde en tumme. Det var i alla fall roligt att rulla runt me' han ett tag.

Lunchdejt med Julle

På torsdag har jag en lunchdejt med Julle!

Sen sist

Utifrån aktiviteten på min blogg skulle man kunna tro att absolut ingenting har hänt. Ingenting kunde vara mer fel! Det är människan som det är fel på, varken mer eller mindre.

Följande har faktiskt hänt: Har varit spysjuk OCH skitsjuk. Samtidigt. Har varit husse- o mattelös en hel vecka, drygt medan dom var på utlandet o roade sig. Vi hade en nanny som skulle ut o lufta oss. Trodde hon ja. Ville inte jag, nä.
Fast det här var ju länge sen, så det är preskriberat.

Nu har snön kommit. Äntligen. Jag rullar mig i snön o det är härligt.  Apropå härligt så var det länge sen jag träffade Julle.

Så här mycket snö är det inte, men ni får bilden för att ni ska komma ihåg hur jag ser ut. Det var som sagt länge sen sist.


Hemmarestaurangen

Efterrätten tog jag när vi kom hem. Jordgubbstårta om nån undrar.


Midsommar

Vilken midsommar! Aaah! Jag har profilerat mig som familjens mördare numero uno. Calle, den klumpedunsen han klarar inte es av en ynka liten fågelstackare så  naurligtvis måste jag  rycka in. Proceduren var avklarad på mindre än två röda. Det är väl de gamla takterna som sitter i.

Människan försökte norpa fångsten ur munnen på mig, men se det kunde hon glömma! Jag ville ju visa husse!

Jag fick inte äta upp den - konstigt vaa? Det fick jag alltid göra förr.

Fina förbindelser!

Vilken underbar människa som kom hit i kväll! Mjuk o varm o go, kliade mig o pratade vänligt med mig. Jag tror hon gillade mig. I så fall var det ömsesidigt. Hoppas hon kommer hit fler gånger. Förresten så tyckte hon att jag var FIN, hörde ni det, FIN, sa hon. Flera gånger.

Förresten, jag har fått höra att katter har personal, medan hundar har familj. Jag föredrar familj, särskilt min familj.

I offentlighetens ljus

Har hållit mig borta från offentligheten ett tag men avser återvända i takt med ljusets återkomst.  Håll ut!


Julkul

Som av en händelse stötte jag ihop med världens snyggaste snygging efter Joelstorpsvägen. Gissa om jag lekte, gissa om jag hade kul! Gissa var han bor? Kvarteret intill! Gissa vem som låg som ett rep efter vägen? Det gjorde matte! Haha, hon har ingen fart i benen, hon inte. Som jag har, hur mycke' som helst, när andan faller på.

Höjdare

Gnussa nosen i snö är en riktig höjdare



En annan att pulsa fram i snödrivor, så här t ex


Månadens kalenderflicka

Jag har förärats månaden november i  Save the Dogs årskalender 2008. Sannerligen att den månaden behöver lysas upp av ett ljuvt o vänt anlete som mitt. Så här ser jag i kalendern. För dagen är jag lite mera oborstad.



Nästan hela helgen har två unga män, njae - en pojke o en ung man gjort sitt bästa för att göra min tillvaro så behaglig som möjligt.  Klappat o kliat o strukit mig medhårs.

Har varit ute på en RIKTIG promenad idag. Jag vet att man inte ska visa sig alltför angelägen o så där, men kunde inte riktigt behärska mig. Ni vet, återseendets glädje. Eller hur, Julle?

Bada eller inte bada, det är frågan

Om man skulle ... hoppa i?




Somliga badar i mjölk, champagne o dylikt larv.  Jag badar helst o bäst i dy o lera.




Det här är livet i en dypöl!


Bildbevis saknas - tills vidare

Tänkte visa hur jag tog en lerinpackning men bilden vill inte ladda upp sig. Typiskt! Ni får tro mig på mitt ord.

Himla trevligt

var det igår. Jag var på ett alldeles nytt ställe med massor av husgrunder, gamla båtar o skrotsaker som jag bara måste sniffa in. Mycke' gräs o barr o grönsaker att vila kroppen på. Inomhus sniffade också igenom allting o konstaterade att det var ett riktigt acceptabelt plejs.

Jag kände mig som ung på nytt, höll nästan på att dra omkull matte för jag hade hur mycke' spring i bena som helst. Å när jag får upp farten på svansplymen, då går det undan. Träffade också en helt bedårisk ung man av årsmodell -05, märke mellanschnauzer, fyrhjuls, f'låt fyrbensdriven med en enorm acceleration. Godis lär vara bästa drivmedlet. Jag släppte alla hämningar o busade hejvilt med honom. Blev faktiskt riktigt andfådd på kuppen. För att vila upp mig låssades jag bara nosa in ett speciellt hörn å det gick han på. Somligt manfolk är hur lättlurade som helst.


Småviltjakt

Stormatte o storhusse har flyttat in hos oss. Då vankas det KORV! KÖTTBULLAR! SMÅGODIS! Aaahh!

Ingenting går ändå upp mot ett nyfångat småvilt. Som Calle o jag var på i veckan, t ex. Än sitter takterna i. JAG hittade råttan först, men sen kom Calle, den odågan o snodde den mitt framför nosen på mig. Stormatte ville inte ha den, fast den var alldeles färsk o mör sen vi gett den några flygturer.  Kan nån förklara?  

Kan bara tillägga att den dan fick vi vara opussade. Ibland förstår jag mig inte på människorna.


Vi har de' bra, vi



Som sagt, ja.

Vild, fri o lycklig

Först går jag snällt o belevat utan koppel, sen springer jag iväg, snabbare än Lucky Luke drar sin revolver, han gör det snabbare än sin egen skugga.

På inkallningen reagerar jag låååångsamt, mycket långsamt, kommer sen i en sjujäkla fart, tvärnitar precis framför tassarna på Julles matte, hämtar upp godiset, tackar o drar iväg igen. Upprepar det några gånger för att visa min goda vilja o att jag har fått en viss uppfostran. Julle o jag passar på att gnugga nosarna i de snöfläckar som finns kvar. På Julles mattes blogg finns bild på mitt nosgnugg.

Sen drar jag så det ryker under trampdynorna. Uppförsbacke, motlut, motvind, pyttsan. Här kommer jag o inget kan hindra mig. Kastar mig utför hoppbacken, genom snårskogen, hej o hå vad går, ingen hinner upp mig ... Åååh, jag är är lycklig! Såå lycklig!


Naturligtvis fick jag sitta o vänta på att dom skulle plocka upp mig. Var hade dom hållit hus hela tiden?


Mattemotion

har jag ägnat mig åt. Om jag går lååångsamt , lååångsamt sätter hon på mig kopplet MEN DÅ BLIR DET DRAG UNDER GALOSCHERNA! Sanna mina ord, d[ f[r hon h[lla i hatten. Konstiga bokstavar det blir ...


Tyvärr saknas bildbevis. Som vanligt.


Jag också

kan leka. I förmiddags lekte jag med Lordi o försökte med Hessu också men han var bara intresserad av Calle. Konstig typ. Så då lekte jag med Lordi. HELA tiden.

HEJA KOMMUNEN!

Äntligen, äntligen har ni fattat att det är ingen idé att besluta om för hundar viktiga saker om ingen människa får veta om det.

Drygt tre månader efter att ni bestämde att det är förbjudet att smälla smällare o fyra fyrverkerier utom nyårsafton, påskafton, valborgsmässoafton o midsommarafton har ni talat om det för människorna.

Jag funderar skarpt på att skriva ett särskilt tackbrev. Det räcker väl om jag skriver TACK KOMMUNEN, hälsningar Tina.

PS: Midsommarafton åkte väl med av bara farten, jag har då aldrig hört att det smällt då.



Upproret
 


Tidigare inlägg
RSS 2.0