Calle Kamphund

Det tar på, jag fortfarande helt utmattad. Är väl ovanan kan jag tro. Har aldrig nånsin i hela mitt liv blivit så uppvaktad. Allra minst av en sån charmerande varelse som det här lilla kärnkraftverket. Jag undrar vad det är hon ser hos mig? Mitt utseende? Kanske. Min charm, näe knappast. Den lär vara obefintlig. Mitt svårmod? Min melankoli? Jag tror hon ser till mitt inre, in i min själs dunkla djup o där finner att jag inte alls är så tillknäppt. Hon letar efter de rätta knapparna.

Sasha, fortsätt leta är du snäll!