Calle Kamphund

Igår började jag arbeta lite smått igen. På lunchen gick jag en promenad,  yiipee, vilken upplevelse. Lite osäker kände jag mig i början så jag höll mig för säkerhets skull i bakgrunden. Men, men - benen bar så jag tänkte att nu drar jag iväg hemåt. Men si, då sa dom stopp o belägg, här ska vi gå varligt fram. Säg den glädje som varar beständigt ... man får vara tacksam så länge den varar.

På eftermiddan tog jag täten o bestämde att nu går vi hela vägen ända hem. Sagt o gjort.

Yes, håll i hatten - jag är på G!