Jag - en simulant??
En otäck sak hände mig igår på kvällspromenaden. Jag blev benlös på mitt vänstra bakben. Det gjorde ooont! Kändes faktiskt som om det var nåt allvarligt o gick inte över på flera tim. Husse klämde o nöp o sträckte o kunde inte hitta nåt fel, men han är väl ingen hunddoktor. Egentligen skulle jag ha behövt - krävt - specialistvård.
Sen gick det över. Egentligen alldeles för fort för det var skönt att bli ompysslad lite extra.
Sen gick det över. Egentligen alldeles för fort för det var skönt att bli ompysslad lite extra.
Mitt tand- o leverstatus
är alldeles utmärkta frånsett lite höga levervärden, påstås det. Det påstås också att jag behöver gå ner i vikt. Phffyh! Detta är inte övervikt, det är pondus! Som jag tidigare påpekat. Förresten har jag redan gått ner litegrann o jag är som sagt mån om min approach.
Efter tandstensskrapningen lyser garnityret numera som fullmånens en midvinterkväll.
Jag blev lite vimsig i plymen av den där sprutan men man får väl stå ut med en del om man är mån om approachen, som sagt.
