Ibland ...

... måste jag rycka in för att tillrättavisa Calle.  Han har totalt missuppfattat storleken på sitt revir. På typiskt manligt vis tror han att det större än det är. Så jag gör vad jag kan för att få honom inse det rätta förhållandet, men då var det det där förbaskade kopplet, som håller mig tillbaka. Han bara rusar iväg utan att se sig för, över gatan o gapar o skäller. Det kan sluta riktigt illa, dummer!

Det glunkas att jag ska få besök av den där unge mannen, han som har så mjuka fina händer o kliar mig så bra. Han är så välkommen, jag har jättemycket päls att klia.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0