Storstadsgirl
Det var väl det jag trodde - jag är en storstadsgirl. Född i Bukarest, omhändertagen haltande o sjuk i stans utkanter. Kanske såg det ut så här ... jag vet inte så noga. Däremot vet jag att det var några människor som kastade sten på mig. 
När jag togs till hägnet i Cernavoda såg jag ut så här. De snälla människorna där gav mig mat o skötte om mig så att jag med tiden fick lyckliggöra några människor i stan där jag nu bor. En stad som omväxlande kallas "Lapp-Stockholm" och "Rynkeby". Det sista har nåt med ålder att göra. 
Men nu! Gissa vem som är november månadsflicka i Save the Dogs kalender 2008. Jo, ingen mindre än den här madamen. 
Vårt Manhattan i månljus. 
Här brukar vi promenera ibland, ja inte på vattnet förstås. Jag är väl ingen Jesus heller! Jag håller mig längs strandkanten. 
Stan by night. Då sover jag. På den här bron hade Calle sin nära-döden-upplevelse. 
På vintern är det för övrigt mörkt nästan jämt. Som tur är har vi snö, då blir det ljusare.
Jaha, vi är storstadsungar bägge två alltså? Jag är klart imponerad över vilka fina kort du tar. :)
Vi storstadsungar vet ju hur det är att föra sig bland folk, hög som låg, eller hur? Inga svårigheter att acklimatisera sig då inte. Men ibland händer det att jag får känningar av lappsjuka.
