De Fyras Gäng
Det är vi de': Jag själv plus min övervakare o mentor Tina, Sasha min lekkompis o så herr Julius förstås. Han säger han är den ende riktige karl'n i sällskapet. Vad han kan mena med det? Jag förstår då INGENTING.
Sasha kan dansa break-dance, hon har gjort det framför nosen på mig flera gånger. Imponerande, men så har hon fysionomi för det också. Om jag skulle försöka? Nänä, som jag tidigare meddelat så dansar jag inte längre. Nemo saltat sobris. Riktiga karlar dansar inte, eller hur Julle?
Jag jobbar idag, fast det är söndagsfredag, men sen ska jag ut på isen, i solen. Yeees! Jag får väl leka på egen hand för Tina leker inte med mig. Bara Sasha.
Jag har sprungit på skaren, jag. Och kutat efter farbror när han började skälla på bilar och andra på landsvägen. Det var otäckt kallt ibland och det hände att jag tappade tålamodet med gubben när han nödvändigtvis skulle ha precis den pinna jag hittat. Då nafsade jag åt honom så jag fick en massa päls i nosen. Orättvist tycker jag att det är...
Jaa. Orättvist var ordet.
Hallå, jag vill springa med dig på måndag...