Calle Kamphund

Konvalescensen tillbringar jag ömsom liggande i bädden, ömsom vinglande mellan rummen, ömsom i sängen med min människa. Hon säger att jag inte får hoppa upp i den, inte hoppa ner från den, hon envisas med att lyfta mig hela tiden.

Jag är ganska bra på svenska nu. De här fraserna förstår jag till punkt och pricka:

Nu ska vi gå promenad, VILL (används sällan) du gå på promenad?
Vem vill följa på promenad?
Spring hem
Nu ska vi äta
Ska vi lägga oss o läsa?
Ska vi gå ut o pinka? (Vilka vi?  Det är alltid bara jag som pinkar).
Sätt dig o skit
Där blir det bra
Duktig pojke (hund)

Av enstaka glosor behärskar jag dom här:
Sitt. Varsågod. Ligg. Stanna. Vänta. Sööök. Leeta. Klaar (när vi leker kurragömma). Dansa (lite grann). Kryyp (lite grann). Hit. Hiit. HIIIT.

Jag äter inte så mycket, på ordination av djurdoktormänniskan. Gissa om jag är hungrig. Skulle t o m kunna sätta i mig fågelmaten, om jag bara kom åt den.