Calle Kamphund

... nu lever jag upp till beteckningen "kamphund" igen. Det gäller att hålla sin image vid liv.

Skämt åsido, det är min rygg som spökar. Igår fick jag så ont, så ont. Kunde inte lägga mig, kunde inte sätta mig, kunde bara trampa runt, runt. Jag fick fara till hunddoktorn o kunde inte sitta stilla i bilen för det gjorde ont överallt. Till slut kom jag på att stoppa huvudet i mattes armhåla o stödja det i hennes handflata, då kändes det lite bättre.

Jag blev klämd både här o där o när hon klämde mig över ryggen baktill då skrek jag. Det är faktiskt tillåtet när det gör så ont. Hunddoktormänniskan böjde min huvud åt alla håll o kanter o då skrek jag också. Hon sa att jag var styv i nacken. Inte styv i korken, märk väl. Sen fick jag en spruta, det kändes inte alls för det var så mycket annat som kändes. Nervös var jag ju också. Vet inte hur mycket hår jag släppte i nervositeten, men mycke' var det. Tur man har att ta av.

Nu har jag fått mediciner o förhållningsorder. Ska hålla mig i stillhet i 14 dagar, ska ha massage o mat o vatten från ett serveringsbord så jag slipper böja nacken. De' ni, serveringsbord! Ska jag nånstans blir jag buren, jag blir lyft, jag blir uppassad som vore jag en kung. Människorna ställer upp bra måste jag säga. 

Ska se till att få viss sekundär sjukdomsvinst. Man får inte vara dum ...

Nu måste jag vila, sova o drömma.