Lös o ledig ...

... fick jag vara på promenaden i kväll, jajamensann. Tror nån att jag rymde? Inte då. Tror nån att jag tänkte rymma? Jodå, jag själv, lite lite grann i alla fall. 

Jag  fick springa så mycket jag orkade och det gjorde jag. Orkade alltså. Och sprang. Iiihh, vad det är härligt! På hemväg jag brukar jag få skjuts sista biten för jag orkar inte hela tiden, hela vägen. Fast egentligen är det så att själva JAG orkar men benet orkar inte för där har jag nåt jättefint som heter arthros.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0